Lördag 18 juni - 1 år har gått...
Kategori: Allmänt, Senaste blogginläggen
För precis 1 år sedan, idag, stod jag (lite lätt rödgråten) på stationen i Växjö med mina två resväskor för att bege mig med tåg och flyg till min nya hemadress på Gran Canaria. Det var alltså dags att flytta från mina barn, föräldrar, bror med familj samt vänner till ett annat liv 500 mil från allt som kändes tryggt och invant och bekant. Det var inte något lätt beslut att fatta och vägen fram till den 18 juni 2015 var både krokig och
med många uppförsbackar, framförallt känslomässigt och då särskilt när det gäller mina barn. Många tankar och funderingar runt detta, hur de skulle påverkas av att inte jag skulle finnas fysiskt i deras vardag, skulle jag klara att leva utan att träffa dem på flera månader? Nu är vi här ett år senare och som det ser ut har både mina barn och även jag överlevt och anpassat oss efter den nya situationen. Naturligtvis kan jag bara tala för mig själv och mina känslor och helt ärligt så värker det i hjärtat av längtan emellanåt och jag har fällt ett antal tårar när jag ibland bara velat nosa på deras kinder eller ligga och mysa i
sängen och småprata innan det är dags att sova. Men det kommer liksom slängar av längtan som sedan går över och så går lite tid och vardagen sätter in och sedan kommer en släng igen och så fortsätter det. Tänker att jag nog längtar mer efter mina barn än vad de längtar efter och tänker på mig. Tror inte riktigt att de hinner, de lever i nuet, fullt upp med skola, vänner, aktiviteter - att skapa och påbörja sina egna liv på sina egna ben. Det underbara i allt det här är ändå den närhet som finns mellan oss när vi pratar, Snapchattar, smsar och framförallt när vi ses. Och snart träffas vi ett par veckor igen, längtar väldigt mycket tills dess.
Om jag ser tillbaka på året här har det passerat i en rasande fart och sakta men säkert har jag väl börjat anpassa mig till livet här. Allt har inte gått på räls och det har varit ups and downs både arbetsmässigt och privat. Många nya erfarenheter och lärdomar, de flesta positiva men en del mindre bra. Samma sak med människor, många nya bekantskaper att förhålla sig till på ett eller annat sätt. Även här många nya och positiva, även om jag inte riktigt haft tid att vara så social är det i alla fall ett par stycken i min omgivning som jag nog kan kalla vänner. Men jag har också lärt mig att se upp och vara på min vakt. Det här är en liten community och falska leenden och människor som inte alltid vill en gott finns det här precis som överallt annars.
Det är en speciell tillvaro, ett slags låtsasvärld fast ändå på riktigt. Vi har levt för att arbeta kan man nog lugnt säga. Även om vi har en väl inarbetad restaurang så driver den inte sig själv och vi har inte bara kunnat glida in på en räkmacka, det lovar jag. Och både JB's och min filosofi har varit att vara på plats så mycket det bara går för att arbeta in oss, lära känna medarbetarna, dra igång ett nytt ekonomisystem, lära känna alla de återkommande stamgästerna, menyer, drycker, leverantörer - ja allt som rör restaurangen. Vi har arbetat hårt och betalat i (för att använda en klyscha) blod, svett och också tårar. Har det varit värt det? Jaaaaa, det har det! Jag skulle göra det igen även med vetskapen om hur tufft det har varit emellanåt. Jag lever en dröm jag haft och får göra det tillsammans med mannen jag älskar och jag tror att man ska ta de möjligheter som dyker upp. Risken är annars stor att man senare ångrar att man inte tog chansen när man hade den inom räckhåll. I sinom tid finns också plats och möjligheter för våra barn att leva och arbeta här tillsammans med oss och det kan ju vara en fin möjlighet även för dem. Tills dess är de välkomna hit på härliga solsemestrar så ofta det bara är möjligt. Men det är deras val och kanske är det också så att det vi har gjort även visar de att allt är möjligt och att man ska följa sina drömmar och att våga ta steget.
Nu slänger jag mig raskt tillbaka till dagen idag som börjat bra på alla sätt och vis. För 4:e morgonen i rad har jag vaknat utan att ha ont av diskbråcket. Idag har jag dessutom inte tagit en enda värktablett. Började dagen med en timmes promenad för att sedan köra coreträning hemma. Jag är tyvärr fortfarande för rosslig för att simma. Känner mig så otroligt lycklig över att träningen ger effekt. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta.
Mäktiga Atlanten
En annan sak att glädjas över är att mina odlingar börjar skjuta skott.
Här är det koriander på G
Avslutningsvis håller jag tummar och tår för min dotter och hennes lag som tävlar i USM i konstsim idag.
Älskade fina Nora ❤️
Nu står soppan på spisen och jag ska duka och mysa resten av denna härliga dag!
Ha en fin lördag!
